det va en person som konkaktade mej på facebook undrade varför ja alltid la upp dyster musik och dystra statusar.det fick mej faktiskt att reflektera lite.Jag har inget vettig att säga om det men ja har några teorier om det och det är att allt ja har vart med om har gjort att ja har blivit en grubblare och en dyster människa.det är vad ja tror iallafall.för ja har inte haft den lyxen som många att ha en bra barndom och ungdomstid.nu sitter ja inte i ett hörn varje dag och gråter för det är så synd om mej själv.tvärtom jag pratar mycket om den tiden som har vart både på bloggen och med få människor ja litar på.
Kommer nog alltid vara en sån människa tror ja som ser bistert på världen som ja lever i.för det ja ser är mycket misery omkring mej.ute på stan så ser man alcholister och dem pratar sitt spritspråk.ja födemer dem inte.det är deras val.men ja ser ändå att det är många liv som har spiltras på grund av droger och sprit.därför är ja någerlunda emot det(att ja tar statliga och lagila droger gör att ja inte kan vara helt emot droger).sen har ja sett baksidan av livet i fyra år där det har vart våld och våld och droger 24/7.det tar lite på själen.även om det är nu fem år sen typ men ja kommer ändå att vara skadad för livet fr den upplevelsen.men jag kämpar dagligen mot alla minnen.
dem spelas upp i tid och otid på närhinnan.det kan vara att jag är ute och går o helt plötsligt kan det vara en scen som ja har vart med dyker upp.som sagt det tar på själen lite.men ja kämpar och kämpar för ja tror att ja kommer kunna acceptera det förflutna och kunna gör en proces av det.även om det kommer bli lååååång

Faith divide us death unite us