just nu mår ja någerlunda bra efter en vecka med upp och ner karuseln.har tagit viktiga beslut som att byta namn till mitt alterego.Ja har bestämt att döda Fredrik ******* för alltid.mitt alterego kommer att komma upp till ytan.Många tycker att ja ska ha kvar namnet som ja föddes med.men dem förstår inte varför ja gör det.Det är mycket på det djupa ytan som ja gör.Det namnet jag har vill ja inte ha med att göra längre.Den personen som ja va förut vill ja inte kännas vid idag.Ja kommer kedja fast honom så långt ner i havet det kommer gå.Visst det kommer kosta en antal kronor men det är det värt för då kan ja bygga upp en ny person med mitt alterego.

Har kommit på en liten kul sak.Ja äter ju en ny medecin som är redigt stark och det blir man ganska borta på och då har ja kommit på en Metal genre man kan lyssna på medans mans vänjer med dem lagliga drogerna och den genre ja pratar om är stoner metal.det är en genre där det brukar va flummiga partier i den musiken och det passar ju mej ganska bra just nu.Men hur livet ser ut just nu så är det ganska bra.Kan inte klaga.har mycket bra människor som ja har runt mej och ja ber om ursäkt till dem ja har sårat under min mörka period.

Vet att ja har gjort mycket dåliga saker och det skäms ja förmen ja hoppas ni kan ta min ursäkt så kan vi gå vidare sen?

And for one second I lost my head
and for one second, I wished that you were dead
and for one second, you wish that you were here all alone
Hold back the tears that could fall for me.
And for one second, I lost my breath
and for one second, I cherish what you said
and for one second, it seemed that I was here all alone
Hold back the tears that could fall for me
And for one second, I understand
and for one second, my life was in your hands
and for one second, you wish that you were here all alone
Hold back the tears that could fall for me, they fall alone.

Denna vecka har vart psykisk jobbigt för mej eftersom ja äter en ny starkare medecin vilket gör att mitt humör åker upp och ner för ja blir riktigt djävulsk trött av den men enlig läkaren kommer det va så i en vecka så får vi se hur det går.vakna varenda morgon igenomsvettig och det tar mej 20 min för att fatta vad som är verklig och inte verkligt.min fasad som ja har byggt upp försvinner.ja tappar mark hela tiden.för att inte snacka om mitt humör.har vart skit sur hela tiden och tål inte skämt just nu verkar det som?men det positiva är väl att ja inte har skärt mej sen i måndags morse.mer dagar ska det bli.fråga mej inte hur för det kommer bli riktigt svårt.tur att det finns deppig musik att lyssna på och då menar ja inte goth metal

Som ni säkert har märkt så hade vart mycket mörker och sånt här och det verkar som inte kommer ändra sej men det som ja har planerat är att ja kommer byta mitt namn och efternam till nåt annat för då betyder det att ja kommer ifrån den persoen som ja inte vill göra och då kan ja få en ny start på livet hoppas ja.Men mina känslor för en person verkar inte gå bort oavsett om ja försöker tänka på den personen så känslorna kvar vilket vi inte gillar inte ett dugg.Ja vill inte känslor för den personen för det kommer aldrig hända misstänker ja eller är ja bara som vanligt jävliogt negativ vad vet ja.men hursom så äter ja starkare tableter nu vilket gör att ja är jävligt trött nu för tiden vilket inte är det bästa men det bästa är ju att ja inte har lika många tankar kvar om det mörka och ja har inte skurit mej på två dagar hoppas att ja inte kommer göra det mer men det vet vi ju att det kommer ju bli så igen nån dag

tittar mej jämt i spegeln och det ja har sett på sistone har ja inte gillat.ser en snubbe fullt med bara problem i sitt liv.övergiven.bara mörker kring han.ja har må vart ganska glad på utsidan men insidan är det becksvart.så har det vart dem senaste dagarna och igår gick det så långt att ja åkte in på psykakuten igen för fetiomelva gångn.så nu har ja fått höjd medecin och hoppas att det hjälper.men ja märker min fasad som ja har byggt upp dem senaste åren håller på ramla i ljuset hastighet.Är olycklig kär och jag försöker med alla medel förtränga dem känslorna men det verkar inte gå bra.hoppas denna vända blir bättre med medecin........

känner mej så besviken på själv.fyra månader klarade ja utan att göra illa mej själv men idag klarade ja inte mer.jag va tvungen att känna den smärtan för att kunna må någer lunda bra igen men det gör det inte.nu har ja skuldkänslor för att ja gjorde det och bara tårarna bara rinner ner.vet inte hur länge ja orkar detta jävla fucking skit.blir så trött på mej och tableterna hjälper inte ett skit trots att ja äter 10 stycken om dagen.att prata med psykolog hjälper inte heller.mina ärr på själen är så pass djupa.vet inte vad ja ska göra.känner mej bortglömd.ja vet att ja inte är bortglömd.Jag sviker allt och alla och nej ja har inte funderat på att avsluta detta för ja tror ändå det kommer bli bättre.ja vill få redeption för allt ja har gjort i livet.har skuldkänslor för det ja gjorde tidigare i livet.dem ja skada och sårade.hur ska ja klara mej ut den här gångne är min stora fråga..

Hålet igenom mej blir större och större.vet inte vad ja ska göra.Orkar inte kämpa mot ångest/socialfobi samt ADHD/asperger varenda dag.det tar på mina krafter ganska mycket,hur mycket ja än försöker så blir hålet inte mindre?ja har mycket att kämpa för bland annat att träffa min syster i april som ja ser framemot.men inombords är ja ganska trasig.Det a en händelse igår som ja vakna upp lite och insåg att ja knappt klarar verkligheten därute.det va att ja skulle gå in på donken och äta och där va det fullsmockad men ja brukar klara det med att ha musik på högsta volym så ja kan utestända den andra världen men ja skulle träffa en vän där och då kunde ja inte ha musik på så ja hjärtat och hjärnan rusa upp i200 kmi timmen ja åt fortare och kunde inte njuta av maten och sen när ja kom ut ur donken så vart ja så jäkla trött och tror ni att det slutade ångesten nej då för då såg ja ett ex som ja aldrig mer vill se kliva ur spårvagnen tre.hon försökte prata med mej.men ja vägrar prata med henne för vad har ja att säga till henne: hej hur läget hur kändes det att krosa mitt hjärta för en annan idiot.nej det funkade inte.sen gick det någerlunda och sen när ja satte mej på spårvagen hem så va det två millimeter från att få en ångestattack på spårvagnen så ja va ganska slut igår.vet inte hur mycket ja klarar av detta men ja lovar att kämpa till den sista andetaget