har suttit och tänkt på förr tiden och letat efter den perioden jag va som lyckligast och ja har kommit fram till vilken det är.det är inte barndomen.det är inte ungdomstiden.verkligen inte ingdomstiden för den är bland det mörkaste tiden ja har haft.nej dem lyckligaste perioden ja har haft i livet va nog när ja bodde i byhålan järna.då va livet perfekt.hade ingen familj i närheten eller nåt sånt.ja flyttade det efter 4 och halvt år på HVB-hem och det va som en nystart för mej.känna nytt folk och glömma den mörka tiden även om det inte gick så felfritt hela tiden så va det den lyckligaste tiden ja hade och jag är glad att ja tog det beslutet att flytta från norrköping.För ja va faktikst rediget trött på Norpan .Ja vet att det låter konstigt eftersom ja älskar Norrköping så pass mycket.

Men det va det ja behövde.ja kunde leta efter vem ja va och vad ja ville med mitt liv och ja kunde få utlopp för den ja va och vilka fuktionshinder ja hade.det kunde ja inte när ja bodde på HVB hemmet för där fick du inte visa dej svag eller nåt sånt för då kunde man bli nedslagen eller bli utnytjad.Även om jag vart förstörd för livet efter dem fyra åren där så kan ja ibland när ja mår bättre se ljuset i slutet av tunnel.Sånr drömmar hade ja aldrig på det hemmet.Ja har tänkt flertal gånger att besöka det boendet nu efter 5 års tid men ja ska va ärlig så vet ja inte om ja vågar.för då kommer ja få möta dem otäckaste demornerna och folk säger att det kan va en bra plan att besöka det stället och göra upp med sitt förflutet men ja vet inte om ja vågar.det kommer säker nån dag jag tar mej i kragen och tar buss 482 för att besöka det stället.jag har i princip kastat allt som ja hade köpt när ja bodde där för ja vill inte ha nån koppling det.Men det kanske är dags att göra upp med sina demoner?