ja som titel låter så tär det på en.jag fick diagnosen ångesten för fyra år sen men ja har alltid haft det utan att ja visste om det.men nu fyra år senare så känner ja hur den tär på en varje dag.när man är bland folk måste man bygga en mur så muren klarar av alla känslor och ljud.utan den muren kan ja inte gå ut ur mitt gömställe som är min lägenhet.det är få som har vart i den för ja har väldig begränsad människor som får komma in där.eftersom det är mitt ställe.det är där ja kan släppa ut allt som är inombords.ja kan inte förklara för en utomstående för hur pure ångest är.bara dem som har ångest vet vad ja pratar om.dem andra kan inte ens inbilla sej hur det är.

ja skulle vilja slippa ångesten en vecka av mitt liv.fyfan va skönt det hade vart men nu är ju inte livet så rättvis ja kommer alltid att ha det.alltid äta tableter