Jag ser svart, min syn den är fördunklad
Ingen tro och inget hopp och ingen kärlek
Jag ser svart, gator, hus och torg
Jag ser svart, och ingenting betyder någonting

Förvivlan, varthän jag går och varthän jag ser
Förtvivlan, min arvedel
Och jag vet att allt det jag säger och gör
Att allt det är fel
Men lik förbannat så skriker min kropp
Efter mer, och mer, och mer, och mer, och mer

Krossad och skadad och bruten itu
Systematiskt raserar jag allting som någonsin betytt något för mig
Med ett leende maniskt likt en autobahn bred

Inser jag slutligen svaret till varför jag inte vill leva något mer
Därför att ingenting, ingenting spelar någon roll
Nej, ingenting spelar någon roll

vill kunna lita på människor.vill släppa in dem in i mitt inre ja.men ja har blivit så pass många gånger sårad av människor ja har släppt in.ja hoppas ja kan lita på dem eller nån annan men ja har svårt för människor.ja vet inte om dem gillar mej eller inte.Livet med ADHD o asperger är ganskas tufft

ja om gud nu skulle finnas.vaför låter han all ondksa o misär som finns på vår jord vara kvar?får det inte att gå ihop.man ber ju till han där uppe o ber om att ondksa ska försvinna men gör det?men tur att han inte finns...men ja antar att om godhet finns  så måste ju ondska finnas.för att få det att gå ihop...eller ja får det inte att gå ihop helt enkelt