Life, it seems, will fade away
Drifting further every day
Getting lost within myself
Nothing matters, no one else

I have lost the will to live
Simply nothing more to give
There is nothing more for me
Need the end to set me free/metallica

ibland känner man sej inlåst i huvet o lägenheten blir ens fängelse.det är socialfobi/panik/ångsest.

två saker som ja skulle helst vilja slippa men aldrig kommer bli undan det.skulle byta vad som helst för att slippa det i resten av livet..slippa äta medeciner mot att inte få panik så fort man går ut...att vara ute på stan är riktigt jobbigt näär man har en riktig dålig dag o det e tur man har musik annars skulle ja inte kunna gå ut.man tror att all folk tittar på en men samtidigt vet man att dem inte gör det.

blir så trött på folk som säger att dem har ångest för en liten skit grej.dem vet inte ens hur det är att ha ångest 24 timmar om dygnet...panik ska vi inte prata om.Kan knappt stå i kö längre tid utan att bli genomsvettig.och folk som säger att dem vet hur man har det när dem inte ens har panik/ångest/social fobi.dem säger att allt kommer bli bra men det vet ingeting.pratar hellre me ungdomar/vuxna som har samma problem som ja har.det ä rdem som hjälper en.ni vet vilka ni e.skulle vilja starta ett nätverk men enbart me folk me samma problem som ja.det skulle va kul att starta men oftast så rinner det ut i sanden tyvärr.

eftersom folk ville veta av mina texter från förr så börjar ja varje söndag me att skriva in en här.ja har inte gjort om ett dugg i texterna så om texterna e omogna är för ja va sån förr men nu kommer första.

historier omm hemska liv

den skrev ja tydligen 9/10-2006 klockan 09.30

denna histori handlar om en unge
pojken va en fattigunge
som vart lämnad ensam kvar
utan som helst svar
hela hans liv va skit
han hade inga kompisar,inget liv
funderade på att ta ett stort kliv
pojken ville komma upp till himmeln 
där hans kompisar var o prata gamla minnen 
han hade en flickvän
som va otrogen om och om igen 
när han va 18 år så hade han redan djupa sår

denna historia handlar om en tjej 
som va helt jävla själv
han hade ingen mamma
och pappan vill inte stanna
tjejen vart våldtagen 
hon vart det hela dagen 
tjejen rymde hemifrån 
efter att hon hade födds sin pappas son 
hon ville inte stanna kvar
för hon fick aldrig några svar
funderade på att ta sitt liv
hon orkade inte längre ta någon skit
till slut tog hon sitt liv o hamnade i himmeln 
hon lämnade på jorden sina dåliga minnen

varför e det ingen som tar hand om dessa ungar
dem hade blivit behandlade som hundar
ingen av dessa hade haft ljusa stunder
dem föddes o dem dog me skit
ingen av dem hade haft ett bra liv
varför kunde dem inte få några svar?
dem vart lämnade ensam kvar.
ja tycker synd om dessa männniskor
dem får gå me trasiga skor
ungdomarna vart utnytjade 
dem vart oxå dödade
varför är det ingen som bryr sej?
det är faktiskt inte okej 

komentera gjärna o säg va ni tycker:)

satt o funderade lite skit som vanligt o ja tänkte på.varför är ja så rädd att hamna i hamsterhjulet.varför gör tanken att va  som andra skrämmande o ja har inget bra svar för det faktiskt.konstigt nog .har försökt komma på ett vettig lösning på det men kan inte komma på det:S:S