ja som titel säger så har ja alltid vart extrem oavsett om det gäller åsikter.musik.film eller böcker.ja kan inte bli tillräcklig nöjd med vanliga randomdeckare.dem är så pass tråkiga.ja behöver oftast tunga böcker tex för att ja ska få nåt ut av det.för nåt sen läste ja nunbergrättegången på engelska och en boken va väl 800 sidor.det va väldigt intressant.det gäller även med musik.när ja lyssnade på trance och liknade kunde ja inte nöja mej med det vanliga trance.ja behövde alltid flytta fram gränsen hur långt ja kan gå.nu när ja är ett metalhead sen många år så testar ja alltid min gräns hur pass extremt det kan bli för att ja själv ska ja säga ifrån men hitils har ja inte hittat den gränsen och för många tycker att ja bara lyssnar på dyster musik.maybe i do men ja måste ha nåt som är extrem.därför klarar ja inte av radiomusik för det är så pass dumförklarad att man själv blir dummare och tappar massa iq så fort ja hör skiten.men musik för mej är att ja inte ska bli underhållen.ja använder musik som ett verktyg för att slippa allt oljud från omvärlden.det låter skumt ja vet men ja kan inte gå ut ur min lägenhet om ja inte har musik på högsta volym i öroren.det tänkte ja på extra mycket efter ja såg filmen Ben X.han va tvungen att ha musik på för att stå i busshålplatsen eller liknade.för mej är musiken min värld.den ger mej ett skydd mot människor.ja är ingen människovän precis.ja sitter hellre i min lägenhet och lyssnar på musik och bara njuter än att ja är med människor.